När livet pendlar mellan hopp och förtvivlan

Idag är det 10 dagar sedan jag började blöda, och tidigt imorse kom sista droppen.
Nu ikväll när jag och Alexandra var påväg upp från tvättstugan kände jag på mig att det började närma sig ägglossning. Vi gick upp och tog ett ägglossningstest som visade starkt positivt! Vi båda blev ganska chockade då vi hade räknat med att ägglossningen kommer igång som vanligt efter missfall, för min del 7 dagar efter sista dagen med blödning. Vi har inte förberett alls för detta, med barnvakt och sovplats och liknande. Jag har dessutom kännt mig ganska deppig dessa dagarna, och Alex lika så. Vi var inne på om vi skulle ta ett uppehåll denna månaden, och ev. köra på igen nästa månad men kom imorse fram till att vi skulle skippa uppehåll och bara köra på.
 
Vi båda är väldigt kluvna och förvirrade just nu. Vi får se vad ägglossningtestet visar imorgon. Om det visar att det är dags att åka in kommer vi nog trots allt behöva ha ett uppehåll denna månaden, för att inte riskera att vi missat chansen om den mot förmodan kom idag. Men om den visar att det börjar närma sig, men inte är dags än, är det bara att packa väskan på nytt och göra oss redo! Vi har även fått godkännande från Stork på att vi kan försöka igen denna månad och vi har beställt ett nytt rör från vår donator och fått bekräftelse på att leveransen anlänt. Just nu känns det som att livet pendlar mellan hopp och förtvivlan..
 
 


  




NAMN
 

MAIL (publiceras inte)


URL/HEMSIDA





Spara?